1968 ställde sig Tältmissionens grundare Erik Gunnar Eriksson i norra Brasilien och predikade om frälsning. 57 år senare har det frö han sådde vuxit ut till att omfatta 240 församlingar med 25 000 medlemmar. Vid en stor pastorskonferens i september välkomnades tre hedersgäster:
Erik Gunnars barn Ulrika, Maria och Lennart.
– De var så ofantligt glada över vi kom, säger Ulrika.
Kyrkosammanslutningen Conid, som arrangerade konferensen, består till 100 procent av församlingar som inte skulle ha existerat om inte Erik Gunnar tagit sig fram till deras hörn av världen på 60-talet.
– Vi insåg redan som barn att pappa drevs av en otroligt stark vilja, övertygelse och kallelse att predika evangelium, säger Ulrika. Alla som kände honom vet att han var en driven entreprenör, men vi hade inte greppat vidden av vad han uträttade i Brasilien.
Under årets konferens fick syskontrion veta att 90 procent av folket blev frälsta i det område kring Montes Claros där deras pappa höll bibelskola.
– Det var en lokal missionär som ansåg att pappa skulle åka just dit, för att det var där behovet av frälsning var som störst. Trots att han inte kunde något annat språk än svenska gav han sig dit.
Inte ens mordhot kunde stoppa Erik Gunnar. När han återvände 1969 fick han veta att både katolska kyrkan och medlemmar ut den lokala stamreligionen hotade att döda honom.
– Han upplevdes uppenbarligen som ett hot mot dem, konstaterar Ulrika.
Borgmästaren uppmanade Erik Gunnar att vända – men han vägrade svika sin kallelse. Det slutade med att han fick med sig ett dussin livvakter.
Ulrika och hennes syskon besökte i år den plats där deras pappa höll en omtalad dopförrättning 1969.
– Vi plågades av usla vägar och 40-gradig hetta, men det slog oss att vår pappa gjort samma resa med mycket sämre förutsättningar. Han tog sig fram på ännu sämre vägar i bilar utan luftkonditionering, och han bodde inte på hotell utan sov i enkla hem hos de människor han mötte. Han drevs an ostoppbar vilja att predika Guds ord.
Vid den å där dopförrättningen skedde hade krypskyttar planerat att ligga i bakhåll i buskarna.
– På plats såg vi hur tät vegetationen var, och hur nära den var. Då insåg vi hur lätt det skulle ha varit att gömma sig där, och att hotet mot pappa var ännu större än vi förstått.
Syskonen fick träffa och samtala med många människor som varit med på 60-talet och kunde bekräfta alla historier. Ulrika fick under veckan stor glädje av sina kunskaper i portugisiska. Efter fyra månader volontärjobb i Brasilien 1985, och en distanskurs året därpå, har hon på senare år förädlat sina kunskaper genom en halvtimme av språkövningar varje morgon innan arbetsdagen. Det gjorde det möjligt för henne att samtala med alla på plats.
– Jag fick lära känna ofantligt många fina och kärleksfulla människor, säger hon. Vi syskon fick också uppleva den otroliga kärlek som dessa människor känner inför vår pappa och vad han uträttat.
Ett passionerat tal av Lennart blev en av konferensens höjdpunkter.
– Det var väldigt fint när Lennart talade om hur deras plats på jorden är vaggan för allt som Tältmissionen och Hoppets Stjärna har uträttat sedan dess. Att just här, på denna plats, föddes allt som vi står för idag. Det var en otrolig uppmuntran för dem när de fick inse att de är en del av något fantastiskt som är mycket större än dem själva.
Läs Lennart månadshälsning här.
Lennart predikar på konferensen.
Lennart på konferensen.
Syskonen på plats vid ån där dopförrättningen ägde rum.
Ulrika, Lennart och Maria på bron som går över ån.